Annons:

De dricker som galningar men vem kommer att uppskatta deras ansträngningar?

Jag gillade aldrig öl. Jag drack på sin höjd en välkyld Corona en varm sommardag. Så var det i alla fall tills min man började köpa hem danskt mikrobryggeriöl. En helt ny värld öppnade sig och jag kunde jag helt plötsligt börja längta efter en öl till maten och, tvärt om, när jag smakade på en öl tänka att den skulle passa bra till en viss maträtt.

Det var just för att hitta gott mikrobryggeriöl jag begav mig till den polska hamnstaden Gdansk. Jag hade aldrig tidigare besökt Polen och hade en och annan fördom vad gällde denna fd östblocksstat. Jag förväntade mig grå betonghus, trista miljöer, tråkig mat och smog. Istället vaknade jag upp ombord på Stena Vision till strålande sol och Gdansk visade sig vara allt annat än trista, grå betonghus. Husen påminde mig snarare om Professor Balthazars stad; fasader i pastellfärger och varierande former, små mysiga gator och prång.

Det visade sig att Gdansk var den perfekta platsen för ölprovning. Här finns nämligen en lång tradition av ölbryggande, liksom drickande. Arkeologiska studier av de äldsta boendelagren av staden visade att invånarna drack öl här redan för 1000 år sedan. På den tiden var det havre och ibland korn som användes för att framställa öl. Humle tillsattes för bitterheten och hållbarheten, precis som idag.

Ända sedan det första munkklostret etablerades i området på 1100-talet har öl stått på den dagliga menyn. Ölet producerades till en början bara för husbehov.  Senare kunde ölet köpas av utomstående och dessutom levererades det till prinsens och knektarnas hov i närheten

Vad kan väl vara bättre än att starta ölprovningsrundan på självaste Ölgatan, Ulica Piwna? Jag lovar. Den heter så. Mikrobyggeriet och restaurangen Browar Piwna, blev därför vårt första stopp. En stor tank i rostfritt stål tog upp större delen av lokalen som var riktigt coolt inredd.
På väggen stod texten:
”Folket dricker öl,
de dricker som galningar
men vem kommer att uppskatta deras ansträngningar?”

Ett sådant uttalande förpliktigar. Och då är det väl bara att krypa till korset erkänna direkt. Jag är endast en glad amatör som inte hade den blekaste aning om hur denna tidspressade ölprovarrunda skulle genomföras. Min kollega Alexandra var inte till någon direkt hjälp heller. Det var vid detta tillfälle hon valde att berätta att hon inte ens gillar öl.

Vi började med deras pilsner. Det kändes tryggt på något sätt. Den var riktigt god, med en distinkt smak av humle och hade en fin gyllengul färg. T.o.m. Alexandra erkände att hon gillade pilsnern. Jag hade gärna suttit kvar men klockan tickade och fokus låg inte på oss denna eftermiddag. Det var nämligen inte bara tanken i rostfritt stål som bredde ut sig i lokalen. Under tiden vi var där intervjuades den polske punkrockaren Skiba om sociala medier och flashmobs av polsk TV. Vi fick smyga längs väggarna för att komma ut utan att fastna på bild.

När vi ändå var där passade vi på att besöka den intilliggande restaurangen Czerwone Drzwi (Röda Dörren). En plats jag bara måste återvända till med helt underbar inredning och gedigen, klassisk polsk meny. Det innebär bl.a. rosol (kycklingsoppa), barszcz  (rödbetsoppa), uszka (piroger) paszteciki (liknar fyllda vårrullar) och mycket mer.

Nästa stopp var Restaurant Hotel Gdansk & Brovarnia inhyst i ett gammalt spannmålsmagasin från 1600-talet. Där blev vi omhändertagna av

Wojtek som serverades oss:
– Brovarnia’s Gold (Den tydliga bitterheten gör den till en perfekt aperitif. Passar även bra till kötträtter).
– Old Gdansk Dark Beer (Vår favorit, se nedan)
– Wheat Beer (Med en lätt smak av banan och kryddnejlika passar detta veteöl perfekt att avnjutas en varm sommarkväll)

Old Gdansk Dark Beer blev direkt en favorit. Och det var visst inte bara vi som gillade den, den har fått flera utmärkelser i Polen. Bryggd på mörk, rostad malt har den fått smak av karamell och mörk choklad. Hela atmosfären inne i detta gamla spannmålsmagasin var både mysig och genuin. Nästa gång ska vi passa på att äta här också. Det lovade vi Wojtek.

Då hade det äntligen blivit dags för middag. Den intog vi på Gdanski Bowke (vilket är ett lokalt uttryck för Fyllegubbe från Gdansk – ett minst sagt annorlunda namnval). Här visade man stolt upp både eget öl och egen vodka. De polska pirogerna var mer som dumplings än Gorby’s, fyllda med massa olika goda blandningar samt med tillhörande, otroligt god svampsås. Jag fick verkligen lägga band på mig för att inte slickade såsskålen. En surkålsgryta med rökt sidfläsk kanske inte låter så lockande, men bigos, som rätten heter på polska, var faktiskt riktigt gott och dessutom trevligt serverad i små minikastruller.

Eftersom vi är inne på temat polsk mat kan det kanske vara intressant att nämna att matlandet Polen just i dagarna har tagit plats på den internationella matkartan och fått sin första stjärnkrog; Atelier Amaro i Warszawa.

Det finns så mycket mer jag vill skriva om denna resa som blev en riktigt trevlig och positiv överraskning, men det får helt enkelt bli i andra inlägg. Polen gav mersmak, både efter upplevelser, mat och dryck.
/ylva.

 

Relaterade länkar:

Resetips:
Resa med Stena Line till Polen

Information om Gdansk 

Chef Challenge ombord på Stena Vision (Karlskrona-Gdynia)
Polska Turistbyrån
Platser vi besökt:
Browar Piwna (engelska)
Czerwone Drzwi (engelska)
Brovarnia (engelska) 

Gdanski Bowke (engelska)

Recept på bigos:
http://www.recept.nu/ulrica_millqvist/soppor_och_grytor/kott/bigos/

http://perenn.com/recept-p-bigos-polsk-surk-lsgryta

 

Vem är då jag som skriver denna krönika?

Ylva Vitorovic jobbar som affärsutvecklare av den sociala webben på Stena Line samt driver företaget VIVA Communication.
De senaste åren har hon fokuserat på kombinationen turism och sociala medier och tycker att det är en perfekt kombination som bl.a. inneburit härliga bloggresor, bloggevent på temat mat och dryck.

 

Annons:

Här finns mer att läsa om