En skål ur forntidens dimmor del 3 – medeltida nedslag

Några nedslag i vindrickarnas vardag under medeltiden

Om vi hade få källor tidigare så finns det desto fler från medeltiden. Här handlar det om att skilja agnarna från vetet och välja ut några spår. Detta är några spår jag följt, det finns många fler och allt eftersom jag hittar dem kommer jag att göra nya nedslag i framtiden.

Precis som under tidigare perioder ska man komma ihåg att allt som beskrivs som vin under medeltiden inte med nödvändighet skulle definieras som vin idag. I många fall skapade man dessutom drycker som skulle efterlikna vin men gjordes med allsköns ingredienser. Det är först under 18- och 1900-talet man blir mer nogräknad med vad som är vin och inte.

Medeltiden skulle kunna kallas för den katolska perioden eller statsbyggare-perioden. Det är en tid då kungamakten växer fram, då befolkningen ökar, en omfattande kolonisation tilltar inom skogsmarkerna i t ex Småland, Västergötland och norra Sverige. De kyrkliga institutionerna bildas och aristokratin blir adel och jordägare. Samhället institutionaliseras, städer och köplatser anläggs och lagar skrivs. Kyrkan, kungamakten och adeln knyts till varandra genom privilegier och sociala relationer.

Det är en föränderlig tid, gränserna är inte stabila, krig blossar upp, makten förflyttas både geografiskt och mellan olika ätter. Det är en tid av såväl politisk som religiös förändring som också leder till nya traditioner och vanor. En av dessa vanor är dricka och handla med vin.

I och med kyrkans intåg behövs vinet för nattvarden och således skapas en importmarknad. Det är också en dryck som följer med klosterväsendet och som blir en social markör hos adeln. Med fler marknader blir importen större och spåren synligare. Vi kan hitta dem hos klostren, i slotten och hos köpmännen, i skattelängder och i inventarieförteckningar.

Precis som med vinet är kristendomen inte en nyhet. Skandinaverna har stött på de båda långt tidigare. När medeltiden börjar har kristnandet redan pågått under åtminstone vikingatiden. De absolut flesta runstenarna är till exempel kristna markörer där inskrifterna vanligen lyder NN lät resa sten och rista runor över NN. Gud hjälpe hans eller hennes själ. Vinet följde kyrkans män men blev snart också kungarnas och adelns dryck.

Vin var ovanligt och dyrt under medeltiden, detta är dock en sanning med modifikation. Det var dock inte ovanligare än att det fanns tillgängligt i städerna, i slotten, på herresätena samt i kyrkor och kloster. Man kan dock misstänka att ju längre man kom från städerna och handelsplatserna desto ovanligare blev det.

Birger Persson vår första vinälskare?

När den heliga Birgittas pappa Birger Persson begravs 1328  hölls gravöl med stora mängder vin. Detta indikerar att han gillade vin, kanske visar detta på att han var en av de första vinälskarna i Sverige. Till begravning bjöds det på ett fat rhenskt vin (Tyskland), ett fat rött vin från La Rochelle (Frankrike) och ett fat billigare vitt vin. La Rochelle var en viktig hamnstad i västra Frankrike, under medeltiden var den känd för bland annat salt- och vinproduktion.

Der var god kost och ädel sed

och all den glädje man torftr vid

mjöd och öl och kirsendank

och vin både rödt och blankt

 Ur rimkrönikan är skriven på 1320-talet  i Hans Hildebrandts översättning.

Viner under senare delen av medeltiden

Under 1500-talet omnämns fler typer av vin.  Ett av dessa är klarethe. I Svenska akademins ordlista kan man läsa att det äldsta belägget för klaret eller clairet på svenska är från 1559, då med betydelsen kryddat vin. Från mitten av 1600-talet används klaret ibland som benämning på vissa ljusröda franska viner och framåt slutet av 1800-talet för rött vin från Bordeaux.

Andra viner som omnämns under 1500-talet går under namnen Malmarsey och vin från Romani, sannolikt handlar detta om samma typ av vin men med olika namn. Detta är en typ av vin som ursprungligen kom från Grekland. Under medeltid gör man ett liknande vin, som får samma namn, i Malaga, Spanien, det är sannolikt det som avses i de svenska texterna. Enligt vissa ska det ha släktskap med sherry. Det beskrivs ofta som ett sött, tungt vitt vin. Denna typ av vin var framförallt populär i England och i norra Europa under medeltiden. I England kallades det för Romney och i Holland Roemeni. Namnet kommer från den tid då vinet kom från det Bysantinska riket, som under medeltid kallades för Romania. Utöver dessa nämns flera tyska viner bland annat från Odersberg, provinsen Schlesien och från Thorn (Toruń).

Sveriges första vinrecensent?

En källa till kunskap om Sverige under medeltid är Olaus Magnus (1490-1557) verk Historia de gentibus septentrionalibus – Historia om de nordiska folken (1555). Det ska sägas att denna inte alltid är helt tillförlitlig men den är fortfarande intressant.

I boken finns en del referenser till vin och den första svenska vinrecensionen (?). Olaus Magnus berättar att man importerade tre sorters vin till Sverige; söta, sura och lätta. Det söta vinet kommer från Spanien och han kallar det för bastardvin, det sura vinet kommer från Frankrike och används bland annat som nattvardsvin och det lätta vinet är det Rhenska vinet.

Han beskriver bastardvinerna så här:

…både till smak, färg och luck äro de synnerligen ljufliga och hållas därför af alla för äkta. Dylikt vin är nämligen sött, fylligt, lätt simmigt, synnerligen och kraftigt och varaktigt, med stark doft, till färgen klart genomskinligt och sprider vällukt af munnen, hvadan och den höga uppskattning, som kommer det till del, har fullt fog för sig.

De franska vinerna beskrivs som kärfva och sura. Enligt Olaus Magnus fanns det dock ett vin som var billigare och som är mer allmänt förekommande i vinstugorna, det rhenska: Dessa serveras ofta i vinstugorna då de är billiga serveras de åt alla och envar. Vinet blir med andra ord mer tillgängligt över tid.

Vindragarna – våra första sommelier?

Vinerna transporterades oftast i tunga trätunnor, vilket gjorde att långväga vinhandel i princip enbart var möjligt via vattenvägar. De långa transporterna gjorde ofta det känsliga vinet dåligt. För att det skulle smaka bättre kryddade man ofta vinet med till exempel ingefära, nejlikor och muskot med mera. Gustav Vasas hov hade en egen bartender för just detta, Kilian Vintappare.

En yrkesgrupp som är tydligt kopplad till vinet är vindragarna. Första gången de omnämns är 1502 och deras skrå bildas någon gång mellan 1675-1678. Vindragarnas jobb var att transportera vin från hamnen till stadens vinkällare men också att kontrollera vinets kvalitet och alkoholstyrka.

Vindragarna var också ansvariga för att bereda vinet genom att pumpade vinet från fat till fat för att få bort bottensatsen. Därefter filtrerade de vinet och vid behov kryddade man vinet. Man kan väl egentligen inte kalla dem för sommelier men man hade ansvar för vinet och dess kvalitet, så en viss kunskap måste de ha haft.

Vindragarskrået upphörde så sent som 1930, 13 år efter att Vin & Sprit grundades 1917 under namnet Aktiebolaget Spritcentralen, sedermera AB Vin & Spritcentralen, i samband med införandet av Brattsystemet. Man hade sitt huvudkvarter på Hoparegränd 6 i Gamla Stan i Stockholm, som tidigare hette Vintappargränd. Huset står fortfarande kvar, ovanför porten syns fortfarande vindragarnas emblem med en stockkniv korslagd med en sugare, två redskap som var viktiga för vindragaren.

En fråga som är intressant är om försökte odla vin i Sverige under medeltid?

En uppgift som förekommer på många ställen att man hade vinodlingar i begränsad skala vid de medeltida klostren i Skandinavien. Jag har dock inte hitta någon säker arkeologisk källa på detta. Uppgifterna kan dock härröra från påvebrev. I danska sådana omnämns att vin ska ha odlats vid flera danska kloster på 1200-talet, bland annat vid klostren i Sorö, Esrum, Roskilde och i Odense. Möjligen syftar dock dessa uppgifter på frukt- eller bärviner.

Det finns dock en hel del arkeologiska fynd från städerna som är intressanta att titta närmare på såsom fynd av vindruvskärnor och fikon i Skänninge, en vintunna från 1300-talet i Lödöse och det har gjorts ett flertal grävningar i kloster- och stadsmiljöer på senare år där fynd skulle kunna finnas. Lika intressant är dock att jag inte hittat några klara fynd av vinodling från arkeologiska undersökningar, det är något som pekar på att om vinodling skett så har det inte skett över tid. Känner du till några sådana fynd får du dock gärna höra av dig!

Detta är några medeltida nedslag bland källor och fynd som visar en långsamt framväxande vinkultur i Sverige och Skandinavien genom kyrkan via adeln till borgarna och kanske också bönderna. Ett par hundra år senare komponerade Carl Michael Bellman (1740 -1795 ) Fredmans sång N:o 8. Vinet var här för att stanna!

Ach om vi hade, god’ vänner, en så
Ungerskt vin för vår strupa,
Och at vid såstången vi voro två,
Som hade lof til at supa!
Vi skulle ligga, Gud signe Guds lån!
Jag och kamraten med tungan i sån.
Ach! om vi hade, god’ vänner, en Så
Ungerskt vin för vår strupa!

Skål

Magnus Reuterdahl