Arton grader ute. Solen sänker sig sakta, men man vet att det än är några timmar kvar innan himlen färgas likt en mogen blodgrape. Fällstolarna är framme, bordet avborstat och fåglarna fullkomligt skriker i de nyutslagna lövverken. Försommarkväll, du är efterlängtad och hjärtligt välkommen.

För att ära och hedra den svenska sommarens nyknoppade natur plockade vi fram det främsta, och mest unika, exemplet av svensk gastronomi. En vällagrad fjolårsburk. Inte överjäst och klotrund, utan bara vältempererad och välsmakande. Då det också finns en förkärlek för det lokalproducerat var tillverkaren från Hästskär, ca. 3 km bort. Hållstrands eminenta surströmming, jag tror jag är kär!

Visst finns det otaliga varianter på hur man främst avnjuter de små strömmingarna och många kännare hävdar gärna sin enastående expertis på ämnet, men jag har mitt eget väldigt klassiska vis:

Bena ur och filéa din strömming. Skär skivor av den kokta potatisen. Smöra en skiva knaprigt tunnbröd och varva potatisen och strömmingen i ett jämnt lager. Tillsätt sedan en liten löksallad (vit, röd och purjo) och några klickar créme fraiche. Servera med en svensk lager av god kvalitet. I mitt fall valdes klassikern Nils Oscar, God Lager. Och visst var det gott alltid!

Tack mamma, pappa och Ewa för en sagolik premiär av fjolårsfisken.